För dig betyder jag ingenting.

För dig är jag som luft, jag bara finns där utan att du bryr dig särskilt mycket.

Men annat var det i somras, då var det du som var den som gillade läget.

Och vi hade kul tillsammans. Du fick mig verkligen att skratta och jag tyckte om livet när jag var med dig. Du fick mig att må bra. Jag kunde inte motstå dig, men det borde jag kanske ha gjort i vissa lägen.. För sen blev allting bara så fel. Jag vet inte vad som hände. Det kändes precis som om det reste sig en mur mellan oss. Vi hade inte alls samma kontakt längre. Jag vet inte vad jag gjorde för fel, men nånting var det. Du förändrades som person och då hade även jag svårt att vara samma person mot dig. Det blev bara fel då. Och sen dess var det tyst. Du hörde inte av dig till mig och jag hörde inte av mig till dig..

Men sen hände något, något som förmodligen inte borde ha hänt. Men vare sig det var fel eller inte så hände det i alla fall. Och då tändes hoppet hos mig igen. Hoppet om att vi kunde återfå den kontakten som vi hade haft innan. Men det hoppet försvann lika snabbt när du gjorde det tydligt att det aldrig skulle bli som det var innan.

Nu har du förmodligen gått vidare och jag existerar inte som en tanke ens, jag är bara en leksak. En tillfällig leksak som du kunde ha att leka med. För visst var det väl så?

Eller menade du verkligen allt det du skrev till mig? Det lät trovärdigt, och jag vill än idag hoppas på att du verkligen menade det. För det du skrev gjorde mig glad. Du var en del som gjorde att det fanns små ljuspunkter under sommaren, trots det hemska och dystra vädret. Men nu står vi åter på ruta ett, och vi kommer förmodligen alltid att stå där. Det kommer nog aldrig att bli så som jag hade hoppats på. Men en sak som jag ändå alltid kommer att undra är; varför blev det som det blev? Vad var det som gick fel? Och jag är nog för feg för att våga fråga dig, och om jag hade gjort det så hade jag förmodligen fått ett svar som jag inte ville. Och det är så det får vara nu, jag får gå vidare men med en hjärna full med ovissheter och utan några svar. För att för dig så betyder jag förmodligen ingenting längre. Men jag hoppas innerligt att jag gjorde det i somras, för du fick mig verkligen att tro på dig. Tro på dig att vi kunde få det bra tillsammans. Du var inte som alla andra jag hade träffat innan, och det var nog det som fick mig att bli knäsvag för dig. Och jag ska inte ljuga, än idag när jag ser bilder så kan jag tänka tillbaka och inse hur jävla härligt det var då. Det kändes som det var du och jag mot världen. Du fick mig att känna mig speciell. Tiden stod still när vi var med varandra. Och så kände jag sist jag träffade dig också. Men det var då allting gick fel, än en gång. Vi valde fel väg och här hamnade vi nu. Långt bort ifrån varandra och utan minsta kontakt. Och jag hatar det. Jag hatar att inte kunna prata med dig längre och jag hatar att inte kunna titta dig in i ögonen och nästan drunkna av kärlek. Jag tror och hoppas att du kände likadant för mig just då. Vi kommer nog aldrig att veta vad som gick fel, utan det kommer vara ett stort frågetecken för mig. Kanske inte för dig, men jag kommer i alla fall att tänka tillbaka och önska att vi gjorde annorlunda just då, just nu.

För mig kommer du att förbli en dröm. En dröm som i och för sig gick i uppfyllelse men som lika snabbt vände och fortfarande är en dröm. Och det kommer det nog förbli ett tag till, för jag kommer att ha svårt att släppa dig. Du gjorde så stort intryck på mig, likt ingen annan har gjort. Vi var väldigt olika och kanske lite för olika, men det fanns ändå en gnista där. Och jag kände mig trygg i din närvaro. Och jag hoppas verkligen att jag kommer få möjligheten att förklara för dig och våga fråga dig de frågor som just nu inte har något svar till.

Jag önskade att jag vågade chansa mer och leva ut mina drömmar. Och det fick jag chans att göra med dig. Det som egentligen började som ett skämt blev sedan allvar, men lika snabbt försvann allting igen. Och kvar stod jag. Ensam och förälskad. För jag kan faktiskt erkänna för mig själv att jag var förälskad i dig, och kanske är det än idag.. Jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Det enda jag vet är att jag saknar dig och jag saknar dig som tusan. Jag saknar tiden med dig jättemycket. Då det var sommar och känslorna flödade.

Jag saknar det och jag saknar dig monstermycket, bara så att du vet ;)