out of order
puuuh, jag vet inte ens vart jag ska börja..
Det händer en massa konstiga saker i mitt liv just nu och jag kan inte riktigt sätta fingret på om det är bra eller dåliga. Det känns som jag är vilse i mig själv. Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor, jag lider verkligeb av starka humörssvängningar (är det normalt) ?
Vaknde imorse och var helt jävla sur på allt och alla i huset. Kom sedan till skolan och det blev inte bättre när man fick reda på en hemsk och tråkig sak och till råga på allt så finns det såna okänsliga människor :/
Sedan började dagen ordna upp sig och det började kännas lite bättre, jag kunde få fram lite leende trots min mental smärta. Skoldagen blev ganska kort så jag stack hem och sova en stund och sen satte jag igång med pluggandet. Jag var ganska flitig faktiskt, sedan blev det middag med syster eftersom både mamma och pappa jobbade sent idag. Mamma hade lagat spaghetti och köttfärssås till oss, gott! Så det blev en lugn och trevlig pratstund med syster och det händer inte så ofta :) Vi bråkar för det mesta känns det som. Men nu ska det tas nya tag..
Iallafall, stack till jobb sen och jobbade två timmar. Efter det blev det gymmet med Maria, jag var trött som tusan men det kändes ändå riktigt skönt att träna idag. Kom iallafall hem och satte mig ner och pluggade igen och drack lite yoghurt och åt en banan, riktigt gott efter träning.
Sedan hamnade jag ju såklart här vid datan och jag blev sittandes här. Och då börjar man verkligen undra vad folk tänker. Loggade in på msn och möts av konstiga konversationer.. Och just nu känns det som jag inte blir klok på nånting. Gamla minnen vaknar till liv igen, precis då jag har lagt dom bakom mig och gått vidare. Varför?
Du vet att jag faller för frestelsen lätt och du utnyttjar verkligen det. Jag blir helt tom inom mig, jag vet inte vad jag ska känna. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, vet inte hur jag ska känna. Jag kan liksom inte beskriva mina egna känslor. Jag kände att jag skulle ta nya tag och att detta var början på något nytt som skulle bli bra, men just då.. just då när jag har bestämt mig för att gå vidare, så kommer det gamla tillbaka. Det som jag valde att lägga bakom mig, det som jag ville vara ett minne blott för livet. Ett minne som sent kommer glömmas, men helt plöstligt så finns det framför mina ögon igen. Vare sig jag vill eller ej..
Men det är kanske då det ska vara. Man ska tvingas tänka på det som man har lagt bakom sig liksom många andra minnen. Och samtidigt vara mitt uppe i nuet och inte veta vilken väg man ska gå. Men jag måste se framåt, jag kan inte vända tillbaka till det gamla och stå på ruta ett igen. Det finns inte även om frestelsen är stor. Jag kan inte göra såhär, jag kan inte göra såhär just nu. Det går inte och jag vill nog inte. Jag har nya mål att se framemot. Nya relationer att bygga på och jag ska ta nya tag. Det känns som det är ett måste. Jag kan inte vända mig och falla in i det förflutna igen. Det går bara inte. Men ändå ska det vara så svårt att låta bli och istället bara blicka framåt. Är det en omöjlighet för mig, jag som är så jäkla osäker på allt som händer runtomkring mig!?
Jag ska låta bli att vara så osäker och istället följa magkänslan och hoppas på att den gör något bra av sakerna. För just nu funkar ingenting, min hjärna och mitt hjärta vägrar samarbeta. Min hjärna säger en sak och hjärtat säger en annan sak. Det är kanske i just detta läger som man ska följa hjärtat, det känns trots allt bäst!
Ooorh, jag är så velig.. Jag måste fan inse för mig själv att jag måste ta nya tag och rycka upp mig själv. Men jag har gått så långt ner att det känns jobbigt att ta sig upp. Men jag ska fixa det, det ska jag verkligen. Vad som än krävs. Jag ska få detta att funka och hoppas innerligt att det kan bli något bra av det. Det känns som jag har funnit min plats lite bättre nu iallafall.
Skönt att skriva av sig lite.. eller ja, det blev inte så lite utan det ble ett ganska långt inlägg. Men som sagt, jag har mycket känslor inom mig som jag inte riktigt förstår mig på. Men det är väl såna problem som får lösas en annan dag. Just nu hade jag bara tänkt lösa mitt trötthetsproblem. Så nu ska jag kial ner och borsta gaddarna och sen lägga mig i min mysiga säng under mitt varma duntäcke, hihi :)
Jag måste bara nämna en sista sak.. Jag säger inte det särskilt ofta och det är en sak som jag borde ändra på. Men jag älskar verkligen alla underbara människor som finns i min närhet just nu, jag vill bara att tiden ska stå stilla så att jag kan få leva mitt liv just nu och njuta till fullo.
Nu måste jag verkligen komma i säng och få några timmars sömn.
Tack för mig ikväll! God natt alla söta människor där ute :)
Cass, du behöver inte tro mig, men jag har kännt exakt likadant den senaste tiden, man har humörsvägningar det är inget fel, man vet bara inte hur man ska takla vissa saker/sitatioer, jag menar man är ju ingen robot liksom, man har känslor, och ibland blir känslorna för mycket och då blir man knäpp i huvet haha neah men du förstår hur jag menar :) Ha det bäst :)
Svar: Ja, jag förstår precis vad du menar :) Det är sjukt jobbigt att känna så, man vet inte vad man ska göra. Men det löser sig väl :)
Jag visste förresten inte att du har blogg, haha trevligt :)